onsdag 14 maj 2008

Lite funderingar på kvällskvisten.

Vårsäsongen börjar gå mot sitt slut. Inga inplanerade gig. Hur ska jag göra till höst? Ska jag höra av mig till så många klubbar som möjligt för att få så mycket scentid det bara går? Nä, det funkar inte när man är småbarnsförälder, varken tiden eller pengarna räcker till. Sen så vet jag att min humor inte passar på alla ställen, rookieklubb = ung publik. Men man ska ju inte skylla på publiken. Adde Malmberg sa i en intervju för ett tag sen att man måste anpassa sitt material efter vad det är för publik inte tvärtom. Publiken anpassar sig inte. (Ge mig namnet på den komiker som fixar det.) Tänk er Janne Bylund på Big Ben, skulle det funka?) Jag vet inte? Kanske? Thomas Petersson körde i ett av Stockholm Liveprogrammen för några år sen. Funkade det? Knappast. Då är det ju bara för mig att börja skriva material som passar yngre publik = råare, politiskt, trakaserande material, men då känner jag att det inte längre är jag. Jag vill vara mig själv på scen. Man måste skaffa sig ett "ben" som Lena Frisk sa till mig nån gång 2005. Och mitt "ben" är ju min torra, "tillbakalutade" humor. Jag trivs bäst på klubbar där det finns ett utannonserat namn så folket som kommer dit är beredda på vad det är för typ av humor det kommer att bjudas på. Jag har i vår fått äran att få "suporta" både Thomas Petersson och Ann Westin och det fungerade perfekt, men jag tror inte det skulle funka lika bra om jag körde innan t.ex Magnus Betnér. Så visst spelar publiken en stor roll om man lyckas eller inte. Å andra sidan så är det tjusningen med standupcomedy, man vet inte riktigt vad som kan hända. Nu kommer det säkert att komma massa synpunkter från andra, och de är hjärtligt välkomna. Men det är så här jag känner för tillfället, jag är inte sur, jag kan ha fel i mitt resonemang och jag har redan bestämt mig för vilka klubbar jag ska höra av mig till. Men sen är ju rookieklubbarna jäkligt bra att ha om man vill testa nytt... fan, och sen så är ju rookisarna så många så man måste slåss om tiderna, och då kommer man inte långt när man är en torr, trög och lite tillbakadragen komiker... Vi får väl se till hösten. Då jäklar.

2 kommentarer:

Erika sa...

Jag känner mig också lite urlakad, så här i slutet av säsongen. Klart att man funderar på hösten. Hur länge orkar man hålla på så här? Men visst blir vi bara bättre och bättre med åren?

Standuplars sa...

Det är lugnt Erika och P-O, jag har hållit på i 15 år och funderar så hela tiden... Tyvärr spelar det inte så stor roll hur bra man är, det gäller mer att "hänga" med dom rätta, bo på rätt plats, vara med överallt. Det beror helt på vad man vill offra av sitt övriga liv. Jag valde att bo kvar i Älmhult, rätt eller fel.... tja, jag har ingen egen talkshow men de som jag uppträder för har alltid otroligt jävla kul och jag försörjer mig på det. Det räcker en lång väg.

Bloggarkiv

Mitt foto
Falkenberg, Halland, Sweden
Ståuppkomikens Stig-Helmer. Lagom rolig, lagom mesig och med dubbelnamn.